Rasstandard

Länk till Rasstandarden på SKK PDF fil
Standard för Leonberger. Grupp 2

HEMLAND:Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:Vakt-, sällskaps- och familjehund.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Mot slutet av 1830- och början av 1840 -talen korsade Heinrich Essig, rådman i Leonberg utanför Stuttgart, en svart-vit newfoundlandstik med en sk ”barry-hane” från klosterhärbärget Grosser St. Bernhard. Senare användes även en pyrenéisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls. Essigs mål var att få fram en lejonliknande hund. Lejonet är det djur som finns i staden Leonbergs stadsvapen. De första hundar som verkligen kallades för Leonberger föddes 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta egenskaperna hos de raser de här- stammade från. Redan en kort tid därefter dom många av dessa hundar från Leonberg att säljas över hela världen som statussymboler. Mot slutet av 1800-talet hölls rasen i Baden-Württemberg företrädelsevis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade. Under de båda världskrigen och i efterkrigstidens nödår minskade antalet avelsdjur dramatiskt.

HELHETSINTRYCK: I enlighet med sitt ursprungliga användningsområde skall Leonberger vara en mycket stor, kraftig och muskulös, men samtidigt elegant hund. Rasen kännetecknas av en harmonisk kroppsbyggnad och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt livligt sätt. I synnerhet hanhunden ska vara imponerande och kraftfull.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Som familjehund under dagens boende och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad vänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer. Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt: Självsäkerhet och suverän oberördhet, Måttligt temperament (har även leklust), Bredvillighet att underordna sig, god inlärningsförmåga och uppmärksamhet, opåverkad av ljud.

HUVUD: Huvudet skall som helhet vara mer djupt än brett och snarare långsträckt än kompakt. Huden på huvudet skall genomgående vara stram, utan pannrynkor.
Skallparti: I profil och framifrån sett skall skallen vara föga välvd. Skallens grovlek skall vara i proportion till rygg och extremiteter; den får dock inte vara tung. Bredden vid skallens bakre del skall inte vara påtagligt större än vid ögonen.
Stop: Stopet skall vara tydligt markerat men måttligt sluttande.
Nostryffel:Nostryffeln skall vara svart.
Nosparti:Nospartiet skall vara ganska långt. Det skall inte vara spetsigt. Nosryggen skall vara jämnbred. Den skall inte vara konkav utan hellre lätt välvd (sk ramsnos).
Läppar:Läpparna skall vara strama, svarta och med slutna mungipor.
Käkar/ tänder:Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fulltaligt saxbett. (Avsaknad av M3 tolereras.) Tångbett är tillåtet. Det skall inte finnas någon ”insnörning” i underkäken vid hörntänderna.
Kinder:Kinderna skall endast vara svagt markerade.
Ögon: Ögonen skall vara ljus- till mörkbruna, ju mörkare desto bättre. De skall vara medelstora och ovala. De skall varken vara djupt liggande eller utstående. De skall ej heller vara för tätt eller för brett placerade. Ögonlocken skall inte synas. Den synliga ögonslemhinnan skall inte vara röd.
Öron: Öronen skall vara ansatta högt men ej för långt bak. De skall vara hängande, medelstora, åtliggande och fylliga.

HALS: Halsen skall mjukt övergå i manken. Halsen skall hellre vara lång än kort. Den får inte ha lös hud eller hakpåse.

KROPP
Manke:Manken skall vara markerad, i synnerhet hos hanhunden.
Rygg:Ryggen skall vara stram, plan och bred.
Ländparti:Länden skall vara bred, kraftig och välmusklad.
Kors: Korset skall vara brett, ganska långt och mjukt avrundat med en flytande övergång i svansansättningen. Hunden får absolut inte vara överbyggd.
Bröstkorg:Bröstkorgen skall vara bred, djup och nå minst till armbågen. Den skall inte vara tunnformad utan snarare oval.
Underlinje: Buken skall endast vara lätt uppdragen.
Svans:Svansen skall vara rikligt behårad. I stående skall svansen hänga rakt ner. I rörelse skall den endast vara lätt uppåtböjd och helst inte bäras över rygglinjen.

EXTREMITETER: Dessa skall vara mycket kraftiga, i synnerhet hos hanhunden.

FRAMSTÄLL:Frambenen skall vara raka. De skall vara partiellt ställda, inte marktrånga.
Skulderblad/överarm: Dessa skall vara långa och tillbakalagda. Vinkeln dem emellan skall inte vara alltför trubbig. De skall vara väl musklade.
Armbåge: Armbågarna skall vara tätt åtliggande.
Mellanhand:Mellanhanden skall vara kraftig och fast. Framifrån sett skall den vara rak och från sidan sett nästan lodrät.
Tassar: Framtassarna skall peka rakt fram (de får varken vara inåt- eller utåtvridna). De skall vara rundade och väl slutna med väl välvda tår och svarta trampdynor.

BAKSTÄLL: Bakbenen skall bakifrån sett inte vara för tätt ställda utan parallella. Hasor och tassar får varken vara inåt- eller utåtvridna.
Lår:Låret skall vara ganska långt, snedställt och försett med kraftig muskulatur.
Knäled:Lår och underben skall bilda en tydlig vinkel.
Has: Hasorna skall vara kraftiga. Vinkeln mellan underben och mellanfot skall vara tydlig.
Tassar: Baktassarna skall vara framåtriktade. De skall vara något avlånga, med välvda tår och svarta trampdynor.

RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvinnande, långsträckta och parallella i alla gångarter, med god steglängd fram och gott påskjut bak. Benen skall föras på en rak linje i skritt och trav, såväl framifrån som bakifrån sedda.

PÄLS
Pälsstruktur: Pälsen skall vara medelmjuk till grov, lång och riklig, åtliggande och får aldrig dela sig. Trots en tät under ull skall man kunna ana kroppens konturer. Pälsen skall vara rak men lätt vågig päls är dock också tillåten. På hals och bröst skall – i synnerhet hos hanhundar – pälsen bilda em man. Frambenen skall vara försedda med fanor och det skall finnas ordentliga byxor på bakbenens baksida. Svansen skall vara försedd med rikligt med päls.
Färg:Lejongul, röd, rödbrun; även sandfärgad (blekt gul, cremefärgad) och alla kombinationer därav, dock alltid med svart mask. Svarta hårspetsar är tillåtet. Hundens grundfärg får dock inte verka svart. Ljusare nyanser i grundfärgen får förekomma i pälsen på svansens undersida, halskråset samt behängen på fram- och bakben, men får inte vara så avvikande att de stör harmonin med pälsens grundfärg. En liten vit bröstfläck eller smal strimma på bröstet tolereras, liksom vita hårstrån på tårna.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd: Hanhundar: 72-80 cm (idealhöjd 76 cm) Tikar: 65-75 cm (idealhöjd 70 cm)

FEL:Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:
Skygga och aggressiva hundar.
Svåra anatomiska fel (t ex stark kohasighet, markerad karprygg, påtaglig svankrygg, extremt utåtvridna framtassar, helt otillfredsställande vinklar i skuldra, armbåge, knä eller has).
Tandbortfall (undantaget avsaknad av M3), överbett och underbett, andra bettfel.
Kraftigt ringlad svans; alltför högt ringlad svans.
Päls som är lockig eller krullig.
Felfärgade hundar (brun med brun nostryffel och bruna trampdynor, black & tan, svart, silver färgad, viltfärgad)
Total avsaknad av svart mask.
Brun nostryffel och bruna trampdynor.
Kraftig pigmentförlust på läpparna.
Ögon utan något brunt.
Alltför stora inslag av vitt i pälsfärgen (på tårna upp över på mellanhanden, bröstfläck som är större än en hand, vitt på andra ställen).
Entropion, ektropion

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.