Hej!
Jag fick min första egna hund 1970, en Staffordsh
ire Bullterrier som var uppfödd av min far. ”Ami” var en underbar hund och min allra bästa kompis under tonårstiden. Det här var långt innan man började prata om allt gott som närheten mellan hundar och barn bidrar med.
Ami och jag tog våra första steg på lydnadsbanan men hårdast tränade vi inför debuten i utställningsringen. Jag minns fortfarande pirret i magen när vi för första gången skulle in i ringen. Trots att jag försökte övertala föräldrarna om att det nog var bättre om någon av dem visade min Ami. Fick jag istället en lätt puff i ryggen och vips var vi i ringen och ut kom vi med både cert och BIR rosetten! Lyckan var total!
Kanske inte konstigt att mitt intresse för hundar blev starkt. Jag hade ju också den bästa barndomen med två föräldrar som var uppfödare och en syrra, Ulrica Olsson, som jag fortsätter dela både intresset men även vår mors kennel Farmarens med.
Vi har fortsatt föda upp både Norwich Terrier och Bearded Collie, raser som vi har haft i många år. Själv är jag aktiv som utställare, jag vallar med mina Beardisar, tränar rallylydnad på hemmaplan, gillar viltspår och dömer en del. Oavsett framgångar är det ändå i vardagen som jag trivs som allra bäst med mina hundar.
1993 var jag helt klar med min exteriördomarutbildning och kunde så smått börja döma mina egna raser. Första gången jag dömde Leonberger här hemma i Sverige var 1998 efter det har jag dömt rasen i hela Norden samt i Europa. Jag har sett rasen utvecklats och följt den med stort intresse under lång tid. Nu ser fram emot hösten och att döma i Sundsvall. Men först skall vi ha en skön sommar och semester!
Hoppas vi ses!